Avishai Cohens nya album heter Eternal Child och ges ut på Naïve Jazz med Naxos som distributör. Det spelades in mellan 8 och 12 januari i Studio De Moudon i Frankrike, med pianisten Itay Simhovich och två trummisar i rummet: Eviatar Slivnik och Jeff Ballard.
Fem dagar. Fyra musiker. Det är ungefär så Cohen har jobbat i tjugo år, och det säger något om varför hans skivor låter som de gör.
Fem dagar i en fransk studio
Frankrike har blivit Cohens andra hem i studiosammanhang. Föregångaren Naked Truth spelades in i La Buissonne i södra Frankrike i september 2021, och nu alltså De Moudon. Det är inga slumpval. Franska studior i den här klassen är byggda för akustisk jazz där mikrofonerna ska fånga rummet, inte bara instrumenten, basen ska höras som ett trästycke med luft omkring sig, inte som en signal ur en förstärkare.
Kort inspelningstid är regel snarare än undantag i akustisk jazz. En vecka i studion räcker när musikerna redan spelat materialet live, och när mycket ändå kommer att bli improviserat på plats. Sedan tar efterarbetet vid: mixning, mastring, pressning, distributionsfönster. Vi har beskrivit hela den kedjan i fem månader från studio till nytt jazzalbum i högtalarna, och tidsavståndet mellan januari och skivbutiken följer det mönstret ganska exakt.
Två trummisar och ett nytt namn vid pianot
Besättningen är det första man lägger märke till på Eternal Child:
- Avishai Cohen, kontrabas, kompositör, bandledare
- Itay Simhovich, piano
- Eviatar Slivnik, trummor
- Jeff Ballard, trummor
Att två trummisar står med i samma inspelning är ovanligt i en pianotrio. Det brukar betyda antingen att de delar upp låtarna mellan sig, eller att skivan spelats in i två sessioner med olika känsla. Ballard är den erfarne amerikanen med bakgrund hos bland andra Brad Mehldau; Slivnik hör till den yngre israeliska generationen som vuxit upp med Cohens musik i öronen.
Simhovich vid pianot fortsätter en tradition hos Cohen. Han har genom åren använt sin trio som en plantskola där unga pianister får enorm plats, Shai Maestro och Nitai Hershkovits gjorde båda sina genombrott vid hans sida. Pianisten i Cohens band spelar sällan bara ackord bakom basen. Rollerna byter plats hela tiden.
Trion är verkstaden där allt byggs
Bas, piano, trummor. Formatet är jazzens mest utsatta, för det finns ingenstans att gömma sig när tre instrument ska bära hela musiken. Cohen har använt det som sitt huvudverktyg sedan tidigt 2000-tal och byggt in saker som inte hör hemma i den amerikanska trio-traditionen: judiska melodislingor, ladino-sånger från den sefardiska kulturen hans familj bär med sig, arabiska taktarter och basfigurer som upprepas som en trumslinga.
En sådan upprepad basfigur kallas ostinato, samma korta mönster om och om igen, som ett golv resten av musiken kan stå på. Cohen använder det oftare än de flesta jazzbasister, och det är en av anledningarna till att hans musik greppar även lyssnare som normalt tycker att jazz är svårt att hänga med i. Du hör var ettan ligger.
IMAGE_INLINE: Trion är verkstaden där allt byggs
Från Chick Coreas band till egen ledarroll
Cohen föddes 20 april 1970 i Kabri i norra Israel och flyttade till New York i början av 90-talet. Genombrottet kom när Chick Corea rekryterade honom i slutet av decenniet, först i gruppen Origin och sedan i Coreas nya trio. Corea gav honom också skivkontrakt på sitt eget bolag. Därifrån har karriären följt en tydlig kurva.
| Album | År | Betydelse |
|---|---|---|
| Viva (med Diego Urcola) | 2007 | Grammy-nominerad, kategorin Best Latin Album |
| As Is … Live At The Blue Note | 2007 | Liveinspelning från New York |
| Gently Disturbed | 2008 | Genombrottet för hans trio-språk i Europa |
| Arvoles | 2019 | Hans mest sålda studioalbum |
| Naked Truth | 2022 | Nio spår, drygt 40 minuter, minimalistiskt |
| Eternal Child | 2026 | Inspelat i januari, Naïve Jazz/Naxos |
Liveskivan från Blue Note hamnade på Rolling Stones topp tio-lista i jazzkategorin det året, vilket sa mer om Cohens publikräckvidd än om hans virtuositet. Bass Player Magazine har dessutom placerat honom bland de hundra mest inflytelserika basisterna under 1900-talet, sällskap som annars mest består av elbasister från rock och funk.
Färre toner, mer utrymme
Den viktigaste förändringen i Cohens musik under 2020-talet handlar inte om besättning eller skivbolag, utan om hur mycket han väljer att spela. Naked Truth växte fram ur ett åttatonigt motiv som han bar med sig under pandemiåren och bearbetade i en nästan meditativ process. Resultatet blev ett album där tystnaden mellan tonerna gör lika mycket jobb som tonerna själva. John Fordham beskrev det i The Guardian som Cohens tystaste men kanske djärvaste äventyr.
Skivan avslutades med en uppläst dikt, Departure av den israeliska poeten Zelda Schneurson Mishkovsky (1914–1984). Zelda skrev på hebreiska, i en religiös och mycket sparsmakad ton, och att lägga hennes ord sist på en jazzskiva var ett sätt att säga att musiken hörde hemma i en litterär tradition lika mycket som i en amerikansk.
Reduktionen är också en teknisk poäng. En kontrabas som spelar färre toner låter större, eftersom varje ton får klinga färdigt innan nästa kommer. Det är samma logik som när en fotograf tar bort saker ur bilden istället för att lägga till.
Så lyssnar du på Eternal Child första gången
Börja med hörlurar eller ett par högtalare som klarar bas ordentligt. Cohens inspelningar är gjorda för att man ska höra strängen mot greppbrädan, fingrarnas anslag och hur rummet svarar. Spelar du skivan i mobilhögtalaren försvinner ungefär hälften av det som gör den intressant.
Lyssna sedan på vem som leder. I en vanlig pianotrio driver pianot melodin och basen håller ihop botten. Hos Cohen byts det ofta: han tar melodin på basen, pianot lägger sig under, och trummorna svarar på båda. Hör du det skiftet har du greppat själva idén med bandet.
Känner du Cohen sedan tidigare men tappade bort honom efter Arvoles är det här ett bra ställe att komma tillbaka på, särskilt om du gillade den varmare, sångbara sidan snarare än de tekniskt tätaste låtarna. Är du helt ny inför honom skulle jag ändå börja med Gently Disturbed och ta Eternal Child därefter, eftersom mycket i den nya musiken är svar på frågor han ställde för snart tjugo år sedan. Och har du chansen att se trion live inom det närmaste året, ta den. Musiken är skriven i rummet, och det är i rummet den fungerar bäst.