Det fanns en tid då gravida föräldrar uppmanades spela Mozart för sina ofödda. Wolfgang Amadeus Mozarts sena 1700-talsmusik skulle effektivisera barnens energiförbrukning, och för tidigt födda barn skulle ha kunnat ökat i vikt om de fått lyssna till hans musik. Mozart-effekten har länge omdiskuterats, men inte kunnat bevisats.
Det stoppade inte Birka förskola från att i somras hålla en klassisk konsert för gravida. En ny studie från Mexiko med hundra deltagande gravida kvinnor fann att klassisk musik stabiliserar barnens hjärtslag, något man mätt genom specialhörlurar som placerats mot kvinnornas magar, och detta kan nog ha gett upphov till gravidkonserten i Birka. Fyndet i Mexiko har blåst liv i den gamla Mozart-tesen, som i omgångar bekräftats och förkastats i vetenskapliga studier. Sannolikt kommer en ny studie inom kort finna motsatsen i rekyl. Bumerangeffekten inom denna typ av vaggljudsfenomen är nästan regel.
Men att musik påverkar hur vi känner oss, det vet vi. Olika typer av musik aktiverar olika delar av hjärnan, precis som andra sinnesintryck gör. Ljudmiljöer och tempo formar puls och andning, på samma sätt som ljus, färg och dofter styr vakenhet och riktar uppmärksamheten. Det är ingen slump att upplevelsen när vi väljer att spela casino online är stimulerande och tidlös, med jämn bakgrundsmusik och korta ljudsignaler. På samma sätt är det ingen slump att spamiljöer väljer långsamma, mjuka ljudlandskap: pulsen sjunker, andningen djupnar och rummet känns större.
Det beror på att tempo, harmoni, musikstruktur triggar neurologiska reaktioner som bygger på minnen och kultur; att spela säckpipa för skottar i Skottland väcker högtidliga känslor, men i Galicien leder säckpipan till fest och folkdans. Banjo klingar i USA som bluegrass och Appalacherna, men i Norden ofta som humorinslag eller pastisch.
Utöver kulturtriggers finns vissa universella grunddrag i musik som sträcker sig bortom erfarenhet. Människor, så även spädbarn, dras till regelbunden puls och kan synka rörelser till ett beat. Repetition och förutsägbarhet skapar trygghet, medan överraskning, en oväntad ton eller paus, väcker uppmärksamhet. Många upplever konsonans som lugnare än stark dissonans, och oktaven hörs som ”samma ton” på olika höjd. Långsamt tempo och mjuk musikdynamik sänker ofta ”arousal”, snabbare och tätare rytm höjer den. Sådana riktlinjer syns i vaggvisor världen över.
Här kliver jazzen in som ett testfall på balans. Den vilar på ett tydligt sväng som kroppen kan haka i, samtidigt som synkoper och små förskjutningar i timing bryter förväntan och håller sinnet vaket. Den igenkännbara pulsen bär, överraskningen skärper. Effekten blir ofta ett lugn med skärpa, som att andningen sjunker men blicken klarnar.
Improvisationen förstärker detta. Solon svarar varandra som i ett samtal, call and response som kroppen intuitivt förstår. Basen ger foten något att markera, ridecymbalen drar uppmärksamheten framåt, fraseringen låter axlar och käke släppa taget. Vokaljazz lägger till text och röstfärg som många upplever tröstande. Midtempo-swing kan ge arbetsro. En snabbare bebopkick kan pigga upp men också bli för mycket om dagen redan rusar.
Slutsatsen är mindre magi och mer mekanik. Jazzen gör oss ofta lugnare i kroppen men mer påkopplade i huvudet eftersom den förenar trygg puls med lekfull osäkerhet. Och viktigast av allt: den verkar bäst när vi själva väljer musiken. Tycker du om den, svarar både hjärna och kropp.