Sonaten är inte bara ett musikstycke, det är en hel berättelse i toner. Genom århundraden har kompositörer använt denna form för att skapa några av världens mest oförglömliga verk. Från klassiska pianosonater till dramatiska verk för flera instrument har sonaten en plats i nästan varje musikälskares hjärta. Här får du veta exakt vad en sonat är, varför den är så viktig i musikhistorien och hur du bäst förstår dess uppbyggnad.
Vad är en sonat och varför kallas det så?
Namnet sonat kommer från latinets sonare, som betyder ”att klinga”. Det användes från början för att skilja instrumentalmusik från sång, alltså musik som skulle klinga men inte sjungas. Under barocken användes ordet om längre, ofta flersatsiga verk för olika instrument. Då talade man till exempel om kyrkosonater (sonata da chiesa) och kammarsonater (sonata da camera), med olika struktur och funktioner. På den tiden var det inte ovanligt att en sonat var skriven i fyra satser med växlande tempo och karaktär.
Sonatformen är kärnan i sonatens uppbyggnad
I takt med att musiken utvecklades under 1700-talet växte det fram en mer definierad struktur för sonaten. Framför allt började första satsen få en särskild form, den så kallade sonatformen. Den är som ett musikaliskt drama i tre delar:
- Exposition: Här presenteras huvudtemat och ett sidotema, ofta i olika tonarter
- Genomföring: Kompositören utvecklar och leker med temana, ofta med modulationsäventyr
- Repris: Temana återkommer, nu i samma tonart, vilket skapar en känsla av hemkomst
Den här formen blev snabbt en favorit, särskilt hos wienklassikerna som Haydn, Mozart och Beethoven. De använde den inte bara i sonater utan också i symfonier, konserter och kvartetter.
Hur är en sonat vanligtvis uppbyggd?
En traditionell sonat består oftast av tre eller fyra satser som var och en har sin egen karaktär. Här är ett vanligt upplägg:
- Första satsen i sonatform, livlig och dramatisk
- Andra satsen långsam, ofta meditativ och vacker
- Tredje satsen (om den finns) som menuett eller scherzo, dansliknande och lättsam
- Finalen som rondo eller ännu en sonatform, avslutande och ofta jublande
Denna typ av struktur kallas för en sonatcykel, och det är det som verkligen skiljer sonaten från andra typer av klassiska verk.
Skillnaden mellan sonat och symfoni
Det handlar främst om vilka instrument som används. En sonat är vanligtvis skriven för ett soloinstrument, oftast piano, eller för två instrument som piano och violin. Då kallas det för violinsonat. En symfoni, däremot, spelas av en hel orkester. Men trots att besättningarna är olika kan de bygga på samma strukturella princip, alltså sonatformen.
Här är en enkel punktlista som hjälper dig att se skillnaden:
- Sonat: Solo eller duo, oftast piano och/eller ett annat instrument
- Symfoni: Full orkester, ofta fyra satser
- Konsert: Solo med orkester, ofta tre satser
- Kvartett: Fyra musiker, till exempel stråkkvartett
Sonater i undervisning och vardagsbruk
Alla sonater är inte jättelånga och dramatiska. Det finns också en lättare variant som kallas sonatiner. De är ofta kortare och enklare och används mycket i undervisning, särskilt för pianoelever. Tanken är att ge eleverna en chans att lära sig struktur och uttryck utan att det blir för tekniskt svårt.
Många känner säkert igen sig i känslan av att ha kämpat igenom sin första lilla sonatin. Det är en klassisk milstolpe i musikstudier.
Kompositörer som förfinade sonaten
Få musikformer har fått lika mycket kärlek av så många stora namn. Här är några kompositörer som verkligen gjort intryck med sina sonater:
- Ludwig van Beethoven: Hans pianosonater, särskilt ”Månskenssonaten”, är några av de mest älskade klassiska styckena någonsin
- Wolfgang Amadeus Mozart: Skapade både pianosonater och violinsonater med en otrolig balans mellan teknisk briljans och känsla
- Franz Schubert: Förde in romantikens själ i sina sonater, långa, känslosamma och djupt personliga
- Domenico Scarlatti: Skrev över 500 klaversonater, ofta i friare form, fulla av kreativitet och variation
Scarlatti använde ordet ”sonat” i dess äldre betydelse, alltså bara som ett instrumentalstycke, men hans verk kan ibland ses som tidiga steg mot det som senare blev sonatform.
Sonaten fortsätter vara relevant
Även om du kanske främst förknippar sonater med klassisk musik från 1700- och 1800-talet så har den här musikformen inte gått i glömska. Moderna tonsättare som Béla Bartók och Igor Stravinskij har använt sig av sonatformens struktur på nya sätt. Den finns också kvar i musikskolor och konservatorier där unga musiker fortfarande lär sig grunderna genom att spela sonater.
Så även om världen av musik har förändrats mycket fortsätter sonaten att vara en levande och viktig del av vårt kulturarv. För att förstå västerländsk konstmusik fullt ut är det omöjligt att bortse från sonaten. Den har format hur vi lyssnar, spelar och tänker musik, och det är precis därför så många fortfarande fascineras av sonat